Poesi, dikter och annat
Strävan förgäves
Länge jag sprungit efter fjärran mål
icke seendes jag ingen framgång begår
Den bild av mig själv jag strävar att besanna
den är egentligen en och samma
Enhetlig med det som nuvarande är
detta är svårt att erkänna, mycket besvär
Om tiden är mogen tar jag denna sanning till mig
aldrig mer jag sträva blott för att komma till dig
Du illusion om något bättre i en annan gestalt
tror jag på min strävan så mister jag allt
Allting som är är blott här och nu
strävar jag bortom så slits jag itu
Om detta måste jag mig själv ständigt påminna
att lyckan jag söker jag aldrig kan finna
För den finnes ej att finna i något bortanför
i någon annan stund eller efter jag dör
För i denna tillsynes vansklighet
ryms något heligt, en gudomlighet
Som utspelar sig i var stund och minut
utan någon början och utan något slut
Livet tycks ha stannat till
Nu e det faktiskt så att mitt liv tycks ha stannat till
trotts allting jag gör och så mycket som jag vill
Det verkar nästan så att vilka vägar jag än gå
så har livet sin helt egna väg ändå
Ibland så verkar livet helt och hållet fram och bak
man kan gå det håll man vill men allt blir ändå samma sak
Jag får nog ta och acceptera livets stora gång
och sjunga om alltsammans i en sång
Jag har slutat upp att söka friden bortanför
jag lyssnar och jag hör så länge som ingen mig stör
Jag sitter här och tittar medans livet formar sig
och tänker ''så otroligt vilken grej!''
Det underliga är ju det att allting tycks vara ett
oavsett om det blir fel och oavsett om det blir rätt
Så vem är jag att säga någonting om nånting alls
då livet bjuder upp mig på en vals
Mångt och mycket
livet är så mångt och mycket
det är lättast levt stycke för stycke
stunden som nu är har inom kort passerat
långt innan man ens hunnit funderat
över hur allting kan stämma överrens
oavsett hur kaotiskt det känns
det tär på en att ständigt söka friden
då den alltis finns här invid en
i speglingen av vad som är här
blir tankar som ''hur. var och när''
väldigt överflödiga
och rent ut sagt onödiga
livet är så mångt och så mycket
det är lättast levt stycke för stycke
Dröm uti dröm
Jag minns ej vad jag drömde i natt
det kan ha varit precis vad som helst
Morgonens timma hann mig ikapp
blev jag korsfäst eller blev jag frälst?
Vad jag drömde är nu en dimma
vari mitt sinne nu simma
Allt jag under natten kan ha gjort
har jag nu glömt väldans fort
Jag minns ej vad jag drömde i natt
det kan ha varit precis vad som helst
Jag kan ha drömt om underbara ting
men jag minns ingenting
Jag minns ej vem jag var när jag var vaken
jag kan ej föreställa mig hur det var
Jag kan ej säga mycket om den saken
för den vetskapen är nu för oklar
Jag befinner mig nu uti en dröm
allt som är verkligt det är här
Min vakna tid är nu glömd
ingen tvekan om hur var och när
Jag minns ej vem jag var när jag var vaken
jag kan ej föreställa mig hur det var
Jag kan ha varit med om underbara ting
men jag minns ingenting
Sinnet är begåvat
Ingenting i denna värld väger upp mot det skådespel
mina nattliga drömmar framför
att få skåda och beundra och samtidigt spela sin del
så vackert och kreativt att det mig på djupet berör
Med handling som författas samtidigt som det spelas ut
sinnet är sannerligen begåvat
med en sorts magi som förlovar början och slut
tack för att jag ännu en natt detta beskådat
Namnlösa dikter
1.
Livet är så långt
och likaså kort
ibland vidöppet, ibland trångt
ibland vinst, ibland en bitter lott
Livet strävar fram
och likaså bak
för livet är tidens linje likadann
en och samma sak
Livet finnes in
och likaså ut
livets mitt finnes ej att finn
utan början, utan slut
Livet har sin vilja
och likaså ej
livet kan ej särskilja
på sig självt och dig
2.
Omkring vi alla vandra
med allt vad vi är
sida vid sida har vi varandra
vissa vi avskyr, andra vi har kär
Var och en av oss, en värld
på ett sätt i sig själv hel
var och en av oss på sin färd
bidrar till världen med sin del
Alla vi välja de vägar vi gå
vart steg formar våra öden
vissa drömmar brista, vissa vi nå
vissa bringar framgång, andra nöden
Omkring i världen vi vandra
tillsammans och ensamma
en själv och alla andra
unika och en och samma
3.
När glädjen och hälsan spirar
finns inte mycket längtan till annan
blott denna stund man firar
inget behov av att få annat besannat
Annat är det då nöjdheten ej närvara
då ett rastlöst sinne längtar bort
då de plågor man erfar man ej tycks klara
och lättheten som var är ett minne blott
Det tycks vara lite man kan göra åt detta
om ens någonting alls
man får vänta tills det lätta
och acceptera det som befalls
Såsom årets växlingar skiftar vi likaså
vi är ej uteslutna naturens gång
skiftande är de vägar vi gå
såsom upp och nedgångar i en sång
Utanför Bastun en sommardag
Sångerna kommer och sångerna går,
det är så mycket men samtidigt så lite jag förstår.
Jag är ung och springer mycket hellre,
så sånger om lugn och klarhet för jag skriva då jag blitt äldre.
Tiden är som sådan,
den upplöses i min skådan.
Jag fick bege mig ut ur bastun och skriva denna sång,
för den sa till mig: Skapa mig! gång på gång..
Ibland är jag blott ett verktyg som måste användas,
i ett försök att fånga det som ständigt förändras.
Jag längtar inte längre efter ålderns varande,
jag tillåter mig att vara ung, galen och ständigt farande
Jag far snart till landet Wales i hopp om att upptäcka,
något mer, något starkt, för det jag har här verkar inte räcka.
Nu känner jag inspirationen börjar sina,
såsom ett rep som skavts ner och allt som återstår är en tunn lina.
Men jag fortsätter skriva i hopp om något mer,
kanske något jag just nu inte hör eller ser.
Jag övar på att tillåta vad som än vill finnas,
släppa fram det utan behov av att minnas.
Så sången ter sig såsom det är,
jag sjunger och växer, lever och lär.
Nu släpper jag det lilla som återstår,
in i bastun och värme får.
Odefinerbar melodi med rim och hjärta som ledstjärna
jag har en gåva att ge
men sällan ser jag vad det e
livet har sin gång
och detta är dess sång
även i min ensamhet
giver den mig en känsla av tilitsfullhet
det är en ljuv melankoli
som jag finner mig i
allting dör och föds igen
så vi kommer att ses igen min vän
livet virvlar och vi sveper omkring
och omöjliggör att greppa tag om allting
jag önskar att finna ro
bland allt som rör sig vill jag tro
att himmelen på jorden är
jag känner det i kroppen jag lovar och svär
även då jag fallit ner
finns något i mig som skrattar och ler
åt livets föränderliga natur
hur det går till jag kan ej veta hur
jag vet jag sagt det förut men allting kommer och går
och seendet av det gör att jag förstår
och slappnar av lite mer och tillåter livet att ske
kontrollera och lägga mig i jag behöver ej göra det
sången gläds åt att sjunga
att släppa fram känslor lätta som tunga
den söker sig till att finna
hjärtats sanning och vilja
det kan te sig på så många sätt
svårt att säga vad som är fel och rätt
allting söker befrielsen
låt dig komma ut och bli fri igen
ibland så känner jag ingenting men hoppet finns kvar
det sägs att det är det sista som man har
meningen vart kan jag finna den?
det sägs den finns här och nu och inte sen
jag saknar nu orden att fortsätta
det känns så svårt men det lättar
då jag simpelt uttrycker
oavsett vad något tycker
en sång kan sakna både början och slut
vem bestämmer hur saker och ting ska se ut?
orden dom flödar och jag vet ej något mer
det enda jag vet är att dom blir fler och fler
livet det rinner både in och ut
dess vatten rinner i evighet det har inget slut
livets djup och livets höjder bjuder mig in
det finns här omkring mig också fyller det mitt sinn
så nu här jag sitta
en stund uti en evighet jag hitta
mig själv och allt jag erfara
det finns ingenting jag ej kan klara
så jag fortsätter resan mot ett annat nu
kanske möts vi igen någon annanstans jag och du
vem vet vad framtiden har att ge
hur ska man någonsin kunna veta de?
sången har nu nått sitt skenbara slut
men känslan av den ekar både in och ut
hur ska jag ta mig till för att ta steget ut ur det här
kom snälla någon och ryck mig och gittaren isär
det kändes lite underligt
att avsluta så där med punkt och prick
jag skulle nu vilja säga ett sista adjö
glöm ej nu att leva men heller ej att dö
för varje slut är blott en ny början
så gå nu ej och dränk dig i sörjan
över att denna sång kommit till ända
gud tänk vad som härnäst kan hända