top of page
Min musikaliska historia
Min musikaliska historia
Ända sen jag fick en gitarr i julklapp då jag var 16 år har musiken varit ett centralt tema i mitt liv. Även innan dess var musiken i fokus fast då mer att jag endast lyssnade. Jag började redan från start att skriva egna låtar med text och arrangemang och sakta men säkert utvecklades jag i mitt musikaliska uttryck. Ganska snart började jag och några kompisar spela tillsammans och vi repade i källaren under en kyrka i Tumba. Vi spelade näst intill vad som helst och det lät mer eller mindre bra.
Den första fullständiga låten jag skrev hette Deception som vi spelade i en en studio i Alby. Det är inte jag som sjunger i den även då det var jag som skrev den, jag var inte självsäker nog vid den tiden för att våga det.
Vårt dåvarande bandnamn var Chapter 2.
Vi spelade även in två andra låtar vid detta tillfälle som hette
'Somebody owe me money''- som jag skrev under en tråkig lektion i skolan då jag insett att någon var skyldig mig pengar som jag inte fått tillbaka.
Också på denna är det inte jag som sjunger.
Och låten ''Orgelriff'' - i brist på ett annat namn.
Det tog inte lång tid innan vi började spela mer hård musik och ganska snart kallade vi oss ett ''döds-metal band''. Vi hade utökat bandet med två medlemmar som var inne på olika sorters hårdare musik vilket naturligt ledde oss i den riktningen. Jag hade själv mycket ilska och förvirring jag behövde få ur mig så denna riktning kändes väldigt naturlig. Det var lite diffust vad bandet hette men tillslut verkade det landa på namnet Reshaped. Reshaped repade för det mesta och fick inte till många spelningar, jag tror vi faktiskt bara spelade live två gånger varav en gång var utan sångare. Dock lyckades vi spela in några låtar med hjälp av föreningen vi hyrde replokal utav. Jag spelar kompgitarr och skriker de ''ljusa skriken''
Jag minns detta som en tid av stor förändring, dom där ynka tonårsåren som kändes som en evighet. Jag började klä mig mer och mer i svart och piercade ansiktet fullt. Olika berusningsmedel vart mer och mer lockande.
Jag lyssnade till hårdare och hårdare musik och gick på så många konserter och festivaler jag kunde. Headbangade tills nacken gick av och hoppade kring i moshpits. Nu när jag ser tillbaka på't så ser jag att det var ett sätt för mig att förlösa nedtryckta känslor och energier, denna värld gav mig rätten att få leva ut min ilska och att det var ok att ha sådana känslor. Jag hade som mål att se så förjävlig ut som möjligt eftersom det fanns så mycket regler och normer som talade om för en hur man skulle vara och se ut. Detta var ett sätt för mig att finna min egen identitet.
När jag kom hem från skolan brukade jag sätta på något av mina favoritband på väldigt hög volym och öva mina skriktekniker, eller ''growling'' som det kallas. Detta var i en lägenhet och en dag fick min granne spader som tröttnat på att behöva höra ''sånt där''. Någonstans när jag var 18-19 år så spelade vi in tre låtar i en studio där jag fick chansen att träda fram med min ''sång'' på en av låtarna. Dom saknar namn och heter därmed '' Slask 1,2 och 3''
Efter jag hade slutat gymnasiet och jobbat på ett dammigt lagerjobb i cirka ett och ett halvt år så åkte jag med min dåvarande flickvän till Australien. Jag hade under en tid smygande gått igenom stora förändringar, jag hade börjat prova på att meditera, göra yoga, äta vegetariskt, sluta dricka alkohol och röka cigaretter. Jag hade helt enkelt börjat intressera mig för att må bra. Jag minns att det krävdes en hel del ansträngning eftersom ingen omkring mig visade samma intresse för att förändras åt det hållet. Jag minns att jag en tid fortsatte följa med kompisarna ut på krogen fast skillnaden var att jag drack vatten istället. Mycket musik pyrde i mig under denna tid och jag skrev mycket låtar som handlade om dom saker jag insett och allt det jag gick igenom. Jag och min flickvän hade som en vag plan att vara borta i tre månader för att sedan åka hem igen, men i mitt hjärta var det aldrig min plan. Detta var min chans att äntligen få dra iväg på riktigt och erfara världen och mig själv till fullo, utan en massa människor som tror dom vet vem jag är. Där kände ingen mig! Jag kunde vara vem jag ville!
Det bröts upp mellan mig och henne och tillslut fann mig jag själv där, ensam på andra sidan jorden, helt fri! Jag hittade ett Ashram i bergen där jag bodde i sju månader och mediterade, gjorde yoga, arbetade i regnskogen och lärde känna mig själv och andra på djupet. Detta var en tid av stor frigörelse och glädje i mitt liv, något hände och en massa energi som legat dormant kom till liv och började levas ut. Jag kom i kontakt med en äldre hippie som byggt sitt eget hus mitt i skogen inklämt i en frodig dal, och han hade en solcellsdriven musikstudio. Han var musiker och livnärde sig på att sälja grejer på marknader. Jag fick spela in i hans studio i utbyte mot att jag jobbade i hans trädgård. Jag spelade in en tre-låtars skiva som jag skrev ut och skickade hem till alla medlemmar i min familj. Dom undrade nog vad det var då det lite oklart stod ''Kali'' som artistnamn. Jag tog mig till hippien två gånger och vid båda tillfällena spelade in, tre låtar på den ena och fyra på den andra, och lyssnar man noggrant hör man ibland fåglarna i bakgrunden.
Deception - Chapter 2
00:00 / 00:00
Somebody owe me money - Chapter 2
00:00 / 00:00
Orgelriff - Chapter 2
00:00 / 00:00
Reshaping - Reshaped
00:00 / 00:00
Melancholy - Reshaped
00:00 / 00:00
My disease - Reshaped
00:00 / 00:00
Slask 1 - Reshaped
00:00 / 00:00
The light - Kali
00:00 / 00:00
Spegeln säger ingenting - Kali
00:00 / 00:00
Min far och jag - Kali
00:00 / 00:00
Solen stiger upp på himmelen - Joakim Ehn
00:00 / 00:00
Återvänder hem - Joakim Ehn
00:00 / 00:00
Jag älskar dig - Joakim Ehn
00:00 / 00:00
Käre mor - Joakim Ehn
00:00 / 00:00
Och den andra..
Efter ett och ett halvt år reste jag hem till Sverige igen och där bosatte jag mig i en stuga utanför Järna och började jobba på ett boende för handikappade människor. Jag spenderade nu mycket tid ensam i min stuga och jag köpte en dator, en mikrofon och en gitarr. Jag började spela in mina sånger och det gick fort! Jag hade så mycket kreativitet inom mig som bara forsade ut. Det tog inte lång tid innan jag spelat in kring 20 - 30 sånger samt en hel del som blev halvklara av olika anledningar. På den tiden så brydde jag mig föga om ''ljudkvalitén'', dvs hur man mixar så att ljuden får ''rätt'' frekvenser osv.. men inte bara för att jag inte brydde mig så mycket om det utan också för att jag inte kunde sådant. Efter ett tag lade jag ihop dessa sånger och gjorde albumet, med det praktiska namnet
''A collection of songs''. vilket innehöll 21 sånger av olika slag.
Klicka på omslaget för att lyssna!
Livet fortsätter och saker och ting sker såsom dom oundvikligen gör och mitt muciserande fortsätter. Jag framträder på scen så ofta som jag kan och lär mig en hel del om vad det innebär att stå på scenen, hur självkännedom och närvaro går hand i hand med det. Detta var en tid av mycket glädje och spontanitet vilket återspeglas ganska tydligt i musiken.
Jag hade en idé om att spela in en skiva som skulle heta ''Go your own way'' och som skulle innefatta ett gäng låtar, varav vissa skulle vara avskalade med endast min röst och min gitarr och vissa mer ''helbandslåtar''. Jag kom i kontakt med Ellen och Thomas som då bodde på Mörkö och hade sin studio i anknytning till sitt hem. Jag gick in med intentionen att spela in 2 eller tre avskalade låtar som tillägg till mitt nästan klara album men det hela slutade med att vi spelade in en hel 6 låtars EP i princip från scratch med fioler, körer, trummor, synthar, basklarinetter, baspålägg och annat!
Det var så himla trevligt att hänga där med dom och spela in detta album och resultatet blev detta. Det är det mest ''proddade'' albumet jag spelat in, dvs att alla dom där frekvenserna jag pratade om tidigare låter tipp topp!
Klicka på omslaget för att lyssna!
Under tiden som vi spelade in ''Go your own way'' spelade jag in en tolv låtars skiva hemma i stugan. Detta gjorde jag som en motreaktion mot de lite kreativtetsdödande effekterna som studiovärlden kan åsamka med sin perfektionist approach. Jag tyckte verkligen om att skapa Go your own way skivan men något i mig skrek efter att bara skapa mindre pretantiöst.
Resultatet blev skivan med det vita omslaget ''Sing for what matters'' vilket är en samling sånger inspelade med en tagning med pålägg efteråt. Låten ''Only god knows'' som är den första låten på skivan är den enda av mina låtar som fått någon sorts radiotid vad jag vet. (Inte för att det är den enda låten som har den potentialen utan för att jag skickade in den till ett radioprogram som gillade den)
Klicka på omslaget för att lyssna!
Tiden gick och jag reste en hel del och spelade in enstaka låtar här och där längst vägen. Jag började utforska den gränslösa approachen till att musicera och övade på att musiken skulle sakna agenda och ''mål''- att helt enkelt släppa loss och följa känslan. Detta ledde upp till att jag spelade in ''Innersta uttryck'' som är en experimentel skiva med mestandels helt improviserade sånger. Jag bodde vid det här laget på en gård utanför Örebro och där satt jag spelandes med mikrofonen påslagen i timmar medans jag spelade. Jag valde sedan ut små fragment som blev till skivans spår.
Detta var en god tid och jag minns den som sprakande kreativ och stollig men också hade den sina inslag av tyngd och sorg.
Innersta uttryck (2013)
bottom of page